Fortsätt till huvudinnehåll

Getting into Guatemalan cycling


In my first ever blog post I told you about the overall “plot” of this blog. I think it’s in order to tell you a little bit about the background story. I will try to keep it short, so I don’t lose you on the way:


In January 2017 I moved to Quetzaltenango, Guatemala. I brought a suitcase of clothes and my road bike. I had been cycling since the summer of 2016 and started to see some glimpses of my fitness from my teen years when I played football and floorball. Anyway, I started to ride on the roads around the city of Quetzaltenango and realized quickly that the infrastructure hasn’t really come that far as in the south of Sweden. But on my second or third ride I met another road cyclist who happened to speak English and I had made my first Guatemalan friend, a cycling friend. He showed me some awesome climbs, among others the “famous” climb up to the “cumbre Alaska”, peak Alaska. I have been told it’s called Alaska because its always cold up there at just above 3000 meters over sea level. All the sudden I was in my new friends cycling team who competes at the Guatemalan elite level and that was not what I expected or even hoped for when I picked up cycling. But I thought that I at least could give it a try and see if I enjoyed it, so I went for it without having the slightest clue of what I was doing or getting in to. I went in with headfirst at the deep end I just prayed to not come in last position. I started to train but it was more like just riding around without any plan, chasing strava segments and get a high average speed on every ride I did. As I said, I didn’t (don’t?) have a clue what I was doing and I had to learn everything by myself, often the hard and painful way. I still do, trial and error and I will probably never learn all I need to know about this sport.


My first race took place in April 2018. This was going to be my first race ever in a country I didn’t understand with a language I didn’t speak at all with an extreme lack of experience and skill. A couple of days before I got a cold with some fever, but I went to the race anyway which was a three-day long race with four stages, that was about it what I knew about the race. Profile and such were going to be a surprise. And a surprise it was….

                                     View from the top of "Alaska". An iconic climb for us living in Quetzaltenango

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

2022 och dagbokens återuppståndelse

 Det blir en (förhoppningsvis två) sväng till Guatemala även nästa år. Jag kommer fortsätta med samma lag som 2021, Pinturas Celco, och jag ska försöka köra 60% av Guatemalas elittävlingar för att vara uttagningsbar till Vuelta Guatemala i slutet av oktober. Som utlänning behöver man delta i minst 60% av tävlingarna i Guatemala för att få köra för ett inhemskt lag alltså. Min fina chef har återigen beviljat att släppa iväg mig i några månader och som det ser ut just idag så sticker jag i andra halvan av januari. Första tävlingen är Tour por la Paz som jag kört och brutit två gånger tidigare. Jag får inte det att fungera i början av februari och jag har inga förhoppningar om bra prestationer i år heller. Etapperna är presenterade och de första två kommer gå på låglandet där det är 35 grader varmt i februari och de tre resterande kommer att gå på 2000 m.ö.h. +. Jag kommer vara van vid svensk vinter på havsnivå när jag anländer, därav mina låga förhoppningar. Jag hoppas kunna göra bät...

Tillbaka till Guatemala

Guatemala CIty, 05:30 Då var jag åter i Guatemala. En härlig resa på 27,5h dörr till dörr är avklarad och jetlagen är ett faktum, mums! Nu återstår det att se om jag lyckats hålla mig frisk, de närmaste dagarna får utvisa det men än sålänge inga tecken på förkylning, influensa, covid eller annat. Idag befinner jag mig i Guatemala City och det blir två dagar på trainern här innan jag åker vidare till Quetzaltenango. Eftersom att jag flugit med samma flygbolag de senaste resorna så har jag välkomnats in i värmen till en sån här återkommande resenärsklubb där jag får ta med mig ett extra bagage gratis, det utnyttjade jag och tog med mig ordentligt med sportdryck och gels från Sverige. Fick även med mig lösgodis och svenskt kaffe...bönorna odlar dem väl men själva slutprodukten lämnar tyvärr mycket att önska. Det är torrperiod till skillnad från förra gången jag var här så det ska bli skönt att få lite sol och jobba på en knivskarp cykelbränna som den nörd man är. Tävling om två veckor, ...

Sjuk (?)

Jaha, då var det dags igen. Kände mig lite skrapig och torr i halsen igår och vet att jag varit nära en sjuk person som insjuknade när jag satt på flyget över Atlanten. Höll tummarna för att det var min placebo som spökade, som den alltid gör efter flygresor och när jag vara nära någon som blivit sjuk. Jag kände mig bra i kroppen och hade inga andra symtom så jag satte mig på trainern och det kändes bra. Pulsen var normal (för medelhög höjd) och benen kändes helt okej. Men under dagen blev det lite värre med halsen, men det lättade efter att jag ätit lunch. Tyvärr förstod jag att något inte stod rätt till när rösten vek sig och jag blev hes när jag jublade åt Gottfridsson/Palickas demolering av Frankrike i handbollens EM-semifinal. Jag lyckades hålla mig vaken hela dagen och gick och lade mig 19:30, jag fick ett smärtstillande piller som hjälper sömnen lite och sov till 05:00 så förhoppningsvis har jag vänt på dygnet nu. Tyvärr känns halsen svajig, ingen värk i leder eller muskler som ...