Fortsätt till huvudinnehåll

Getting into Guatemalan cycling


In my first ever blog post I told you about the overall “plot” of this blog. I think it’s in order to tell you a little bit about the background story. I will try to keep it short, so I don’t lose you on the way:


In January 2017 I moved to Quetzaltenango, Guatemala. I brought a suitcase of clothes and my road bike. I had been cycling since the summer of 2016 and started to see some glimpses of my fitness from my teen years when I played football and floorball. Anyway, I started to ride on the roads around the city of Quetzaltenango and realized quickly that the infrastructure hasn’t really come that far as in the south of Sweden. But on my second or third ride I met another road cyclist who happened to speak English and I had made my first Guatemalan friend, a cycling friend. He showed me some awesome climbs, among others the “famous” climb up to the “cumbre Alaska”, peak Alaska. I have been told it’s called Alaska because its always cold up there at just above 3000 meters over sea level. All the sudden I was in my new friends cycling team who competes at the Guatemalan elite level and that was not what I expected or even hoped for when I picked up cycling. But I thought that I at least could give it a try and see if I enjoyed it, so I went for it without having the slightest clue of what I was doing or getting in to. I went in with headfirst at the deep end I just prayed to not come in last position. I started to train but it was more like just riding around without any plan, chasing strava segments and get a high average speed on every ride I did. As I said, I didn’t (don’t?) have a clue what I was doing and I had to learn everything by myself, often the hard and painful way. I still do, trial and error and I will probably never learn all I need to know about this sport.


My first race took place in April 2018. This was going to be my first race ever in a country I didn’t understand with a language I didn’t speak at all with an extreme lack of experience and skill. A couple of days before I got a cold with some fever, but I went to the race anyway which was a three-day long race with four stages, that was about it what I knew about the race. Profile and such were going to be a surprise. And a surprise it was….

                                     View from the top of "Alaska". An iconic climb for us living in Quetzaltenango

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sen sist

Jag har kommit igång med träningen igen sedan tillfrisknandet från covid-19. Jag missade som beräknat säsongens första tävling, det gick ganska dåligt för mitt lag. Vi blev ändå inbjudna till Vuelta al Bicentenario nästa månad som också blivit uppgraderad från nationell tävling till en 2.2 på Amerikatouren. Wow! Jag klippte ihop något för att visa lite hur det ser ut härborta. Tyvärr visade det sig att jag är totalt ointresserad av det här lilla videoprojektet, men här kommer iallafall något:

Sjuk!

Det visade sig vara covid-19 som spökade. Jag testade positivt tidigt igår (söndag) men är i det närmaste symtomfri. Den lättaste förkylningen är värre än det jag har nu men jag har tagit ett träningsuppehåll ändå. Tävlingen nästa vecka skulle jag helst vilja stryka från schemat men jag behöver räknas in som startandes pga utlänningsregeln här i Guatemala. Som jag ser det har jag två val: Åk dit, cykla femtio meter och bryt - inte särskilt snyggt. Andra valet är att vädja till förbundet att räkna in mig som startande och ge mig dispens. Anledningen till att jag behöver starta är att man som utlänning behöver starta minst 60% av de nationella tävlingarna för att vara uttagnignsbar till Vuelta Guatemala (som är det stora målet) för inhemska lag. För att uppnå 60% så behöver jag vara med i alla fyra tävlingar som äger rum under min nuvarande Guatemalavistelse. Ska överlägga med laget om vad som kan vara bäst. Och förresten, här är den hypermoderna promo-videon till Tour por la Paz:

Tillbaka till Guatemala

Guatemala CIty, 05:30 Då var jag åter i Guatemala. En härlig resa på 27,5h dörr till dörr är avklarad och jetlagen är ett faktum, mums! Nu återstår det att se om jag lyckats hålla mig frisk, de närmaste dagarna får utvisa det men än sålänge inga tecken på förkylning, influensa, covid eller annat. Idag befinner jag mig i Guatemala City och det blir två dagar på trainern här innan jag åker vidare till Quetzaltenango. Eftersom att jag flugit med samma flygbolag de senaste resorna så har jag välkomnats in i värmen till en sån här återkommande resenärsklubb där jag får ta med mig ett extra bagage gratis, det utnyttjade jag och tog med mig ordentligt med sportdryck och gels från Sverige. Fick även med mig lösgodis och svenskt kaffe...bönorna odlar dem väl men själva slutprodukten lämnar tyvärr mycket att önska. Det är torrperiod till skillnad från förra gången jag var här så det ska bli skönt att få lite sol och jobba på en knivskarp cykelbränna som den nörd man är. Tävling om två veckor,