Det blir en (förhoppningsvis två) sväng till Guatemala även nästa år. Jag kommer fortsätta med samma lag som 2021, Pinturas Celco, och jag ska försöka köra 60% av Guatemalas elittävlingar för att vara uttagningsbar till Vuelta Guatemala i slutet av oktober. Som utlänning behöver man delta i minst 60% av tävlingarna i Guatemala för att få köra för ett inhemskt lag alltså. Min fina chef har återigen beviljat att släppa iväg mig i några månader och som det ser ut just idag så sticker jag i andra halvan av januari. Första tävlingen är Tour por la Paz som jag kört och brutit två gånger tidigare. Jag får inte det att fungera i början av februari och jag har inga förhoppningar om bra prestationer i år heller. Etapperna är presenterade och de första två kommer gå på låglandet där det är 35 grader varmt i februari och de tre resterande kommer att gå på 2000 m.ö.h. +. Jag kommer vara van vid svensk vinter på havsnivå när jag anländer, därav mina låga förhoppningar. Jag hoppas kunna göra bättre ifrån mig på senare tävlingar när man acklimatiserats till höjd, väder, mat och livet i övrigt.
Laget har tyvärr tappat sin bästa cyklist till ett större och bättre lag som är sponsrade av armén. Jag vet egentligen inte vilka som kommer köra med mig kommande säsong eller vilken kvalitet de håller. Jag hade sett fram emot att vara vår stjärnas främsta hjälpryttare i bergen och ha en lite mer avslappnad roll. Lagledaren har en något föråldrad ledarskapsstil och är enormt pressad av sponsorn och försöker därför skrika och skrämma sig till resultat, men han menar väl.
Nåväl; jag stannar till april och ska köra Tour por la Paz (5 etapper) och tre andra etapplopp. Jag ser speciellt fram emot den fjärde tävlingen som heter Vuelta al Altiplano de Marquense som jag körde 2019. Fem korta etapper med 15-30 minuters branta klättringar och avstängda vägar.
Uppdatering sker mer kontinuerligt från och med nu!😆
Kommentarer
Skicka en kommentar