Fortsätt till huvudinnehåll

Re-cap (English)

 So, this is my blog, but I think of it more as a cycling diary since I’m just writing about my cycling. Anyway, I never got any flow in my writing, but I’ll do another try for the season of 2022. Most likely you haven’t been around this diary and therefor have no clue whatsoever what this is all about, so here is a quick re-cap:

My name is Niclas, I’m Swedish and I work at an office. English is not my native language so be prepared to encounter some grammar failure and really weird Swenglish that can get pretty wrong sometimes :D. I started to ride road bikes in 2017, just to have some fun and get back some of my shape I used to have back in my teens and early twenties. I have always been a sports fan and I’ve followed road cycling closely for about ten years before I tried it myself. In early 2018 I moved to Guatemala and almost immediately ran into a guy who was managing an elite team at the national level. I started racing for his team and the first season I finished at the bottom 25% of the field. I got a real kick out of racing, and I felt proud of myself for even trying and daring to jump into the deep end immediately. I was hooked, so I got myself a better bike. Went from an entry level Bianchi Intrepida to a Giant Propel with carbon wheels. I decided that I wanted to become the best cyclist I possibly could from what I had. I was in my late twenties, so I was 10-15 years behind my competitors in training and experience, so I just focused on myself and my personal improvement as a cyclist. The season of 2019 went better, and I saw big gains in my power and race results and I was more often than not in the top 50% in the races I did. I had changed team for this year and was selected as captain for the UCI 2.2 race Vuelta Guatemala at the end of the season. Sadly I had to go back to Sweden for work. The season of 2020 got cancelled for me and I didn’t race one km but I kept on riding. First half of the 2021 season got ruined because of crashing. At the first stage of the first race of the season I got caught in a peloton crash, I could finish the stage but was DNS the day after for stage 2. A few weeks later I crashed at training after hitting a camouflaged speed bump. I barely remember it. This was the same week as the second race and the week before the third race, I missed out on both due to a shoulder injury. I then went back to Sweden for work and got back to Guatemala in August for the last part of the season. The manager of my team had set up so I would be eligible to race the Vuelta Guatemala. As a foreigner you must start a certain number of races at the elite calendar each season to race Vuelta Guatemala with a Guatemalan team (which I hadn’t). Then the pandemic struck again and all remaining races including Vuelta Guatemala got cancelled.

Now I’m in Sweden, trying to do some proper base training in the depths of the south Scandinavian winter. I will go back to Guatemala the 26th of January and hopefully participate in four stage races that will take part from February to early April before I go back to Sweden. I will race for the same team as last year and I hope to improve throughout the year. I might even try to race in Sweden this summer. Keep checking in here to get a glimpse how road cycling works in a very mountainous third-world country. I will hopefully be able to show race videos this year as well.

Lining up for stage 1 of Tour por la Paz 2021


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

2022 och dagbokens återuppståndelse

 Det blir en (förhoppningsvis två) sväng till Guatemala även nästa år. Jag kommer fortsätta med samma lag som 2021, Pinturas Celco, och jag ska försöka köra 60% av Guatemalas elittävlingar för att vara uttagningsbar till Vuelta Guatemala i slutet av oktober. Som utlänning behöver man delta i minst 60% av tävlingarna i Guatemala för att få köra för ett inhemskt lag alltså. Min fina chef har återigen beviljat att släppa iväg mig i några månader och som det ser ut just idag så sticker jag i andra halvan av januari. Första tävlingen är Tour por la Paz som jag kört och brutit två gånger tidigare. Jag får inte det att fungera i början av februari och jag har inga förhoppningar om bra prestationer i år heller. Etapperna är presenterade och de första två kommer gå på låglandet där det är 35 grader varmt i februari och de tre resterande kommer att gå på 2000 m.ö.h. +. Jag kommer vara van vid svensk vinter på havsnivå när jag anländer, därav mina låga förhoppningar. Jag hoppas kunna göra bät...

Tillbaka till Guatemala

Guatemala CIty, 05:30 Då var jag åter i Guatemala. En härlig resa på 27,5h dörr till dörr är avklarad och jetlagen är ett faktum, mums! Nu återstår det att se om jag lyckats hålla mig frisk, de närmaste dagarna får utvisa det men än sålänge inga tecken på förkylning, influensa, covid eller annat. Idag befinner jag mig i Guatemala City och det blir två dagar på trainern här innan jag åker vidare till Quetzaltenango. Eftersom att jag flugit med samma flygbolag de senaste resorna så har jag välkomnats in i värmen till en sån här återkommande resenärsklubb där jag får ta med mig ett extra bagage gratis, det utnyttjade jag och tog med mig ordentligt med sportdryck och gels från Sverige. Fick även med mig lösgodis och svenskt kaffe...bönorna odlar dem väl men själva slutprodukten lämnar tyvärr mycket att önska. Det är torrperiod till skillnad från förra gången jag var här så det ska bli skönt att få lite sol och jobba på en knivskarp cykelbränna som den nörd man är. Tävling om två veckor, ...

Sjuk (?)

Jaha, då var det dags igen. Kände mig lite skrapig och torr i halsen igår och vet att jag varit nära en sjuk person som insjuknade när jag satt på flyget över Atlanten. Höll tummarna för att det var min placebo som spökade, som den alltid gör efter flygresor och när jag vara nära någon som blivit sjuk. Jag kände mig bra i kroppen och hade inga andra symtom så jag satte mig på trainern och det kändes bra. Pulsen var normal (för medelhög höjd) och benen kändes helt okej. Men under dagen blev det lite värre med halsen, men det lättade efter att jag ätit lunch. Tyvärr förstod jag att något inte stod rätt till när rösten vek sig och jag blev hes när jag jublade åt Gottfridsson/Palickas demolering av Frankrike i handbollens EM-semifinal. Jag lyckades hålla mig vaken hela dagen och gick och lade mig 19:30, jag fick ett smärtstillande piller som hjälper sömnen lite och sov till 05:00 så förhoppningsvis har jag vänt på dygnet nu. Tyvärr känns halsen svajig, ingen värk i leder eller muskler som ...